lindemma

Kliver upp lite tidigare för att hinna i tid till skolan med tanke på all snö. Är ute i god tid då jag låser upp cykeln och ska börja cykla. Om jag visste vad som väntade mig skulle jag aldrig suttit mig på cykeln. Hur som helst sätter mig på cykeln och börjar trampa, det går bra lite små vingligt men bra. Klarar mig fram till skolans cykelparkering men där händer något.. DAM DAM DAM. Självklart ramlar jag när jag ska kliva av cykeln och får den istället över mig. Ni vet när man ramlat så vill man komma upp så fort som möjligt och hoppas på att ingen ska se? Detta är precis vad jag gör, förutom en viktigt del. Jag kommer inte upp. Jag har fastnat med foten och kommer ärligt talat inte upp från marken. Jag ligger alltså och juckar mot min cykel klockan 8.25 på skolans cykelparkering. efter några blickar från andra elever(satans ungdomar som bara står och stirrar, hallå lite hjälp här?)och några tragiska försök kommer jag äntligen upp och springer mot lektionen. Bra start på dagen, men slutet var bättre. Är påväg hem från stan och det är svinigt kallt ute. Drar upp axlarna så att halsduken ska täcka mina öron och kisar oerhört mycket med mina ögon. Dels för att jag ska koncentrera mig på att inte köra in i ett träd och dels för att det är SATANS kallt. (? Tydligen blir det bättre då). Lyckas naturligtvis kisa lite mer på mitt högra öga så att det lyckas frysa ihop. Okej, detta kan låta sjukt konstigt men det är sant. Men med hjälp av min förbannade maskara som börjat rinna av mina tårar av kyla så fryser mitt öga ihop. Självklart lyckats jag få isär det men jag fick mig en och annan blick när jag stod och slet i mitt öga. Hur som helst när ögonhelvetet är fixat sätter jag mig på sadeln igen. Kommer till ett övergångsställe och är en duktigt svenne och kliver av cykeln för att gå över. Dum ide. I mitten av övergångsstället ramlar jag, Emma lind 17 år, rakt på näsan. Hej bilar! Och precis som jag sa förut så vill man ju upp fort som fan. Så jag ställer mig upp alldeles för fort, halkar till igen men lyckas hitta balansen i någon slags ställningen jag inte ens kan beskriva. Datorn glider iväg ut på bilvägen och bort från övergångsstället. Hej bilar igen! När jag fått kontroll på allt igen gick jag sista biten hem. Slutsats= Emma lind ska inte cykla på vintern. Ni som läst till hit måste verkligen ha ingenting att göra eller bara göra något för att slippa det ni måste göra. Eller så var det min dramatiska inledningen. Eller så tycker ni typ synd om mig. Vafan skrev jag det här för? Back to matte plugg.