11 februari
11 februari. 11 februari? 11 FEBRUARI?! hur hela friden har den gått så fort? ah shit. Jag har börjat kunna röra mig mer normalt nu iallafall och går nästan som förut. Snart är jag fan spider man igen. Är ledig från skolan idag och imorgon men sedan förhoppningsvis på onsdag är jag tillbaka på skolan. YES!
Det är konstigt det där att man saknar skolan. Eller man saknar ju att hänga med polarna, klottra skolans väggar, elda papperskorgarna på toan och kleta tuggummi under skolbänken. Själva läxorna och skit vill man ju inte tillbaka till. För jag menar när vi gått ut. När vi sagt hejdå till gymnasiet och har hela världen framför oss (lol hatar det uttrycket, och hatar att det typ är sant) så kanske vi sitter där arbetslösa med en tändare i handen och saknar papperkorgarna.Eller så sitter jag där själv och vill tillbaka till skolan för där fanns kompisarna, gemensamheten och den där patetiska tryggheten att man har något att komma tillbaka till. Ändå fast man vill slänga tryggheten åt fanders och ta an världen man har framför sig (lol igen) så känns det lite läskigt att den försvinner. Don't get me wrong now, jag kommer vara så löjligt lycklig när jag skriker ett år kvar till alla 95:or och veta att jag klarade skolan men kan ändå inte rå för att tänka denna flummiga tanke. Det viktiga är kanske bara att säga till sig själv att det löser sig, för vafan det gör det ju. Jag är så redo jag kan bli för studenten iallafall.
Det är konstigt det där att man saknar skolan. Eller man saknar ju att hänga med polarna, klottra skolans väggar, elda papperskorgarna på toan och kleta tuggummi under skolbänken. Själva läxorna och skit vill man ju inte tillbaka till. För jag menar när vi gått ut. När vi sagt hejdå till gymnasiet och har hela världen framför oss (lol hatar det uttrycket, och hatar att det typ är sant) så kanske vi sitter där arbetslösa med en tändare i handen och saknar papperkorgarna.Eller så sitter jag där själv och vill tillbaka till skolan för där fanns kompisarna, gemensamheten och den där patetiska tryggheten att man har något att komma tillbaka till. Ändå fast man vill slänga tryggheten åt fanders och ta an världen man har framför sig (lol igen) så känns det lite läskigt att den försvinner. Don't get me wrong now, jag kommer vara så löjligt lycklig när jag skriker ett år kvar till alla 95:or och veta att jag klarade skolan men kan ändå inte rå för att tänka denna flummiga tanke. Det viktiga är kanske bara att säga till sig själv att det löser sig, för vafan det gör det ju. Jag är så redo jag kan bli för studenten iallafall.
Jag förstår inte riktigt vad min poäng med denna text var för den saknar röd tråd och ett bra avslut. Men ni som känner mig personligen kanske förstår mig, typiska Emma Lind tankar. Tror det är mina smärtstillande som snackar.
Mitt avslut blir YOLO bara för att det också är så jävla lol och sant. Och så en seriös spegelbild på det. Hejdå ;P:P:D:P;P.):).p:P
Mitt avslut blir YOLO bara för att det också är så jävla lol och sant. Och så en seriös spegelbild på det. Hejdå ;P:P:D:P;P.):).p:P
Kommentarer
Trackback
